Charlie Peacock - musiker och tänkare

Musikern och producenten Charlie Peacock tillhörde aldrig det coola Alternative-gänget (The 77s, Daniel Amos, The Choir, Michael Knott) på 1980-90-talet, men trots att han minglade i mainstream:en sticker han ut som någon speciell.

• Liksom blues och psychedelia har jazzen aldrig varit särskilt stor inom den kristna popen, men Peacock hade en sådan ådra också och tryckte in den lite här och var.  
• Peacock var lika mycket syntprogrammerare som jazzkille, och kunde ibland överproducera vissa album, något vissa gillande och andra inte. Men det gjorde också att han anlitades en hel del som producent åt andra artister. Jag tror nog t o m att han ganska snart hade produktion som huvudsyssla. 
• Jag tror inte att han började sin muskerbana inom den kristna musiken, vilket gjorde att han inte upplevde alla de "måsten" som den kristna musikindustrin ålade sina artister. Han vågade t ex bryta mot kravet att vara "inspirational" dvs att det alltid skulle vara muntra sånger. Han sjunger klagovisor, han gör sig sårbar och sjunger om sina egna tillkortakommanden osv. 

Peacock är en av få musiker som uppvisat ett påtaglig teologisk kompetens. Det syns i en hel del låtar. T ex gjorde han en hel skiva som hyllade den romantiska kärleken, Love Life, i en tid då det var tabu för kristna artister att sjunga om annat än direkt "andliga" ämnen. Den skivan var en teologisk markering mot de förandligande influenser som grekiskt tänkande förde med sig in i teologin under de första århundradena. Kingdom Come var en hel skiva som behandlar gudsrikes-begreppet ur olika perspektiv. Överhuvudtaget är hans texter ofta värda att ögna lite extra.

Själv föredrar jag hans äldre skivor, men har aldrig riktigt gett de nya en chans. Senast i höstas kom hans senaste No Man's Land som flörtar hårt med traditionell americana.
Mina favoriter:

• Love Life
• West Coast Diaries Vol 2
• Secret of Time